Det händer alltför sällan att jag blir inbjuden till en tillställning hos en nästintill komplett främling. När det denna gång väl inträffade hade jag svårt att säga nej trots svår trötthet efter en hård arbetsvecka samt lättare förkylningssyndrom. Det var tur, för min nye bekantskap G:s tillställning var annorlunda i sitt slag med en rad intressanta och rätt säregna karaktärer. Efter det första toalettbesöket, se den översta bilden, konstaterade jag dock för mig själv att det var den minst njutbara toaletten jag mött på överskådlig tid. Den hemsöktes av en mild men vämjelig organisk lukt och könshår tycktes ligga i drivor längs väggarna. Det kärlekslösa ogillandet som toaletten framkallat fick det att sticka till i mitt hjärta. Jag hade trott att min kärlek till toaletter var inkluderande och allomfattande. Jag kände rädsla och tänkte att jag kanske aldrig borde ha startat denna blogg. Jag inbillade mig att magin i mina möten med toaletter kanske skulle försvinna nu när jag delger omvärlden mina intima ögonblick och tankar. En känsla av tomhet kännetecknade också kvällens andra toalettbesök. Jag försökte finna sanningen genom att spana djupt ned i den missfärgade toalettkröken, men jag fann intet. Till min stora glädje infann sig dock den okomplicerade känslan av villkorslös uppskattning vid kvällens tredje och sista toalettbesök, se den nedre bilden. Genom spegeln på badrumsskåpet blev allt vackert och lekfullt. Jag blev Zorro och kameran min ögonbindel.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar