— En blogg om toaletter, urin, avföring och annat relaterat.

Onsdag 100714 kl 20:05: Teufelsberg


Jag och T bestämmer oss för att ge oss iväg på den utflykt till Teufelsberg som vi länge sett fram emot. När vi väl är på väg och lämnar S-banestationen börjar det pirra rejält i magen när vi börjar den 40 minuter långa promenaden genom skogen för att nå målet på toppen av djävulsberget. Stigarna slingrar sig fram och tillbaka men halvvägs uppe möter vi en jesusliknande figur vid en klättervägg som pekar oss i rätt riktning. Teufelsberg är Berlins högsta punkt med sina 115 meter över havet, ett berg byggt av spillrorna från det av kriget sönderbombade Berlin. Under det kalla kriget byggde den amerikanska armén en avlyssningsstation där då det konstgjorda berget visade sig vara den bästa platsen för att fånga upp radiovågor från öst. Stationen står kvar än idag, om än i ruiner. Platsen är sådär typiskt berlinsk (med svenska mått mätt typ helt livsfarlig). För varje våning som vi tar oss upp i byggnaden stiger pulsen. Vi har blivit varnade för bäcksvarta trapphus och hål rakt ned genom golvet. Bara efter de tre första våningarna är höjden svindlande och det är rätt obehagligt eftersom väggarna är borta och där golvet tar slut väntar bara avgrunden. Jag föreställer mig hur lätt någon galning skulle kunna putta ned mig och blir skraj när jag hör steg på våningen ovanför. Lyckligtvis visar det sig vara några trevliga tonåringar som valt att bosätta sig i den förfallna men fantastiska byggnaden. Jag känner mig litet lugnare, men för varje av de fyra öde våningarna som återstår tilltar svindeln och nervositeten en bit ytterligare - vad kan möjligtvis möta oss på toppen? Till min stora glädje klarade vi livhanken utan svårigheter. Längst där uppe fanns två spraymålande ynglingar med leende på läpparna och kepsarna på sned och ett gäng spanska anarkister som låg och solade tillsammans med sina hundar. Åh vackra tillvaro! Teufelsberg var en fantastiskt fin upplevelse. Väl nere på marken igen passar jag på att märka platsen med mitt urin innan vi åter vandrade nedför rasmassorna. Se så mina blå tights skymtar i markens gröna och se hur långt upp det är till den översta kupolen där i skyn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar