Det är fredag och jag har varit uppe med tuppen för att möta de fina Malmöbesökarna K-K och M/F som kom till stan med nattåget. Vi äter litet frukost och beger oss iväg till Martin-Groupius-Bau. Även fast vi är där redan strax efter nio är det redan en hiskeligt lång kö in till Frida Kahlo-utställningen. Efter nästan 2 timmars köande träffar vi J som sett utställningen dagen innan. Hon köade allt som allt över 8 timmar och upplyser oss om att vi har minst 7 timmar kvar från där vi befinner oss. Jag och K lämnar kön för att pröva vår lycka genom att ta oss in på museet via en annan utställning, vilket visar sig vara ett lyckat drag. Den dansk-isländske konstnären Olafur Eliassons bjuder både på en intressant soloutställning samt en snabbare väg fram till de sista 100-talet metererna av Kahlo-kön. Den första bilden visar ett av Eliassons facinerande verk bestående av ett svart rum med vattenslangar som i stroboskopljus och genom högt tryck dansar omkring i rummet och sprutar vatten runt omkring. Det påminner starkt om när jag kvällen innan städade badrummet här i den halvsunkiga lägenheten som vi delar. Duschmunstycket gick sönder, slangen slet sig och jag och resten av rummet blev brutalt nedsprutat av vatten. Den andra bilden är från toalettbesöket precis innan jag, efter bara 4,5 timmars väntan i stället för upp emot 10 långa timmar, äntligen når Kahlo-utställningen. Det var utan tvekan värt besväret och väl där inne stannar jag och K ytterligare 3 dryga timmar, det är verkligen en upplevelse att få ta del av hela 150 stycken verk av denna imponerande konstnär.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar